Hejpåre! Igår var jag och svängde i huvudstaden för att gå på konsert med Lorde. Jag vet inte om jag sagt det innan, men Lorde debutalbum Pure Heroine från 2013 är ett av mina favoritalbum genom tiderna. Jag måste ha sagt? Jag har sagt! Så självklart var en på plats för människans första Sverige-spelning.
VAR: Annexet, Globen, Stockholm, Sverige, Europa, Världen, the universe. NÄR: 17 oktober 2017
BÄST:Ribs, Team och Tennis Court
SÄMST: Att jag inte lyssnat in mig tillräckligt på nya plattan, Melodrama. Jag håller på i skrivande stund!
ÖVRIGT: Förbandet ville för allt i världen inte ta slut. Vi höll alla på att dö av... Lorde-törst? Haha! Vi ville inte ha Khalids låtar som alla lät lik-a-dant. Ja, han höll på för länge. Men han var duktig! Alltid något.
ÖVRIGT 2:Lorde på en festivalscen härnäst, tack!
BETYG: Fem känslofyllda sushibitar som drunknar i hormonell tonårsångest
Hej. Nu har jag varit borta. Igen. Alltså fan - det MÅSTE bli bot och bättring på det här. Vet inte ens vad jag ska skylla på den här gången? Jobbet igen? Kärleken? Höstdepp? Jag tar lite av varje ursäkt tror jag. Det har varit en hektisk, men deppig, jobbperiod som sedan varvats med ligga.
Ja?
Ja!
Tänker att jag ska försöka blogga en gång om dagen hela den här veckan. För att komma tillbaka "in the swing of things". För jag gillar ju fortfarande att blogga, det är kul! Måste bara få in vanan igen.
Annars? Jo, igår var jag på bio med några vänner och vi såg (äntligen) Det. Jag har ju kämpat med den boken ett tag nu och jag har nästan läst ut den. Men eftersom jag visste att den här första rullen bara skulle behandla delen/delarna i boken när förlorargänget är kids, så körde jag på ändå. Och jag tyckte den var bra! Jag vet inte vad det är med mig och varför jag plötsligt fått någon nyvunnen fascination för Stephen King...? Han har alltid varit lite av skräpkultur för mig (och jag har säkert bloggat om detta förr), men nu slukar jag allt. Jävla duktig författare, satan vad han kan sväng med ord.
Filmen var: välgjord, annorlunda från boken och spännande. Inte superläskig, men ändå riktigt bra! Betyget blir fyra clownsminkade sushibitar.
Jag måste ju berätta om förra helgens och vad vi gjorde då. Då var det halloweenfirande i stan och fullt ös på gatorna. Jag och mitt crew gick som Mario, Luigi, Toad och Prinsessan Flugsvamp (eller "Peach" som 00-kidsen prompt ska säga................).
Visst var vi snygga?
Vet ni förresten hur många Mario-rop man får efter sig när man går ut som en Nintendo-hjälte en vanlig halloweennatt i Mellansverige? Väääääldigt många. Seriöst skitmånga. Alla kör sina italienska utrop. Vid ett tillfälle var det också en unge som ropade "Mario! Mario! Heeeeeej!" och vinkade som fan. "Hej, hej!" svarade jag och höjde min grogg.
Åkte hem i Sveriges dyraste taxi under småtimmarna och så jäv-la bakis dagen efter. Men det är smällar man får ta efter en helkväll på krogens nittiotalsgolv.
Jag är besatt av två låtar just nu. Kanske inte att någon av dessa låtar är helt svinnya, men ack så jävla bra. Den första är med LÉON som sjunger i sin episka poplåt Surround Me. Fan vad den kvinnans röst är härligt raspig och vibrerar av soul. Typ. Kanske? Jag vet inte - jag är ingen recensent!
Låt nummer två är Lordes Homemade Dynamite. Obs! Det måste vara den remixade versionen med Khalid, Post Malone och SZA. Så jävla härlig dänga! Jag gillar originalversionen också, men den här har fasen något
speciellt. Blev hooked efter Lordes spelning i Stockholm för ett par veckor sedan och har inte kunnat släppa den än.
(Slänger in ett tredje tips också i form av Marlenes Miss You A Little. Det är ju känt sedan länge att jag dyrkar marken som den kvinnan går på).
Jag kom precis hem från en lägenhetsvisning inne i stan. Änt-li-gen fick jag till en visning på en lägenhet som är min om jag vill ha den. Men fan... jag vill inte ha den? Det är huggsexa på alla lägenheter i stan, jag lyckas få chansen till en egen och vill inte ha skiten.
Aldrig nöjd.
Men jag är för kräsen. För jag gillar min nuvarande lya så jävla mycket. Den har högt i tak, stora fönster, gamla spegeldörrar, ekparkettgolv, är nyrustad och har allmänt god standard. Men den saknar balkong, ligger på fel ort och är lite för liten.
Den jag kollade på idag var stor (nästan 80 kvadratmeter), hade balkong och låg bra till. Men fan alltså - den var inte fin. Sunkigt kök, halvtaskigt badrum, skum planlösning och den hade en skitliten balkong. Hela huset var ett rätt nedgånget miljonprojekthus faktiskt och man gick in genom källaren. Wtf? Hade det varit en bostadsrätt så hade jag kanske lagt ett bud och planerat en eventuell upprustningen. Men en hyresrätt med söndriga tapeter (som man "kanske kan få utbytta"), det känns inte så kul.
.....
Jag vet inte.
Vad hade ni gjort? Jag sitter ju inte i sjön och jag har råd att vara kräsen. Både ekonomiskt och själsligt. Visst ÄR det bättre att vara kräsen än att ta första bästa? Oavsett hur bostadläget är i Sveriges största städer?
Håll med mig!
Hon som visade lyan var förresten skitrar! Henne gillade jag. Kan jag inte få flytta in i henne (?) istället?
Vet ni vad jag gav Oscar i förtidig julklapp? Nej, inte det - det andra! Det där med biljetter till Sam Smiths Globen-spelning i april. Niceeeee. Jag gillar Sam Smith oväntat mycket faktiskt. När jag började lyssna på hans första skiva när det begav sig, så blev jag förvånad själv över att jag gillade musiken. Men så fick jag lära att han är syssling med Lily Allen och det förklarade alltsammans.
Hon, Lily alltså, ska ju förresten släppa sina nya skiva när som helst snart. Den hoppas vi på!
I helgen hade vi gala/fest med jobbet. Vet ni vilka som stod på scenen? Arvingarna! Haha, jag ljuger inte! Jag ska vara ärlig - jag har inte många ören över för dansbandsmusik. Det är faktiskt den musikstil (tillsammans med techno) som står lägst i kurs hos mig. Jävligt mycket skämskudde rent generellt.
Men jag hade skitkul och jag kunde orimligt många Arvingarna-låtar utan jag visste om det. "Eloise", "Pamela", "De ensammas promenad" och så vidare....
Jag har gått och blivit besatt av en podd. På riktigt besatt. Det var P3 som tipsade om denna succépodd under en PP3-sändning och jag kände att jag behövde slå på skiten på en gång. De pratade alltså om My Favorite Murder av och med Karen Kilgariff och Georgia Hardstark.
Detta är en humorpodcast om mord. Så det är alltså skojfriska samtal om det mörkaste mörka. Jag ska ärligt säga att jag blev tvungen att stänga av vid ett tillfälle för att det var lite väl "lättsamt snack" om ett mord på en fjortonåring. Men sedan, i avsnittet efter, så belyste de detta och förklarade att man inte skämtar om offren, utan mer skrattar åt hur fucked up mänskligheten är.
Jag säljer inte det skitbra hör jag. Men poängen är att det aldrig respektlöst mot offren/närstående och det är egentligen bara en podd baserad på nyfikenhet. Nyfikenhet på hur fan vissa människor är funtade. Och satan vad det har funkat! Karen och Georgia lever på det här nu och säljer ut hela teatrar under sina livepoddar. En given succé med andra ord.
Jag kan verkligen rekommendera skiten till alla som är true crime-fans. Jag är redan på avsnitt sju! Och det är svinlånga avsnitt också, det gillar vi!
Så mycket har hänt sedan sist vi hördes. Har 1) tagit hepatit-vaccin i vardera arm, 2) haft problem att lyfta samma armar, 3) bytt till vinterdäck, 3.2) betalt ANDRA att byta till vinterdäck, 4) sökt jobb, 5) sovit middag i sex minuter, 6) sovit middag i sex minuter IGEN och 7) suttit skuggan av mitt eget skrivbordssken i två timmar. Se bild ovan.
Jag och sådan här "specialtidningar" alltså.... vi går ihop som hand i O.J Simpson-handske! Jag vet inte hur många jag äger nu. Kanske 10? Kanske fler, kanske färre. Det är 100+ sidor i varje tidning och alla lyfter mänskliga tragedier, seriemördare, mysterier och så vidare.
Senast ut: "Monster, Myter & Mördare".
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! :D
Den har artiklar om alltifrån elefantmannen, häxor, zombies och varulvar. Kan det bli bättre?
Vad har förresten hänt med den här bloggen? Ockulta hörnan i Sveg vill ha sin repertoar tillbaka, Fast jag tror ju inte på så mycket av det jag läser. Förutom på mödare, de jävlarna har jag full tro på.
Var det bättre när jag skrev om katter och fötter back in 2010? En återkomst på den?
Jag har ju den här tavelväggen över tv:n. Långlivade läsare kanske minns när jag spikade upp den då det begav sig. Den blev rätt omtalad och omnämnd i något geekforum för tv-serier om jag minns rätt. Detta är alltså mitt altare min tavelvägg, fylld med mina (då) favoriter bland tv-serier och musik. Plus ett svart huvud och en klocka som tickar för högt.
Huvudet förresten, på tal om det, är det rasistiskt? Jag tycker det är så jävla fint och vill gärna ha det uppspikat. Men är det en nidbild? Är det kulturell appropriering? Jag vet helt ärligt inte riktigt och vill inte göra fel.
Men tavlorna alltså..... stöööön! De är rätt lökiga så här sex år senare. Har ni några tips? Jag vill inte ha foton på familjen, vänner och så vidare. Uäck! Det ska vara något kul! Jag var inne ett tag på att köpa en rulle med tegelstensmönstrad tapet och rama in skiten i varje tavla. Eller typ fylla alla ramar med folk fotade bakifrån? Så att det blev en vägg fylld med bakhuvuden, haha! Eller kanske bara en vägg fylld med bilder på border collies?
Okej, det var ett tag sedan som jag körde ett tv-serietips här på etern. Därför: här och nu. Har ni sett Alias Grace på Netflix? Jäkla bra alltså. Handlar om Grace och utspelar sig på old timey days (läs förr) och allt börjar med att hennes familj far västerut för att prova lyckan. Grace tar jobb på ett gods, ett mord sker och man börjar utreda "psykologiskt" om hon är den skyldige.
Jag säljer inte skiten som ett proffs, indeed att jag gör. Men det är bra, på heder och samvete! Serien är baserad på Margaret Atwoods bok med samma namn. Atwood ligger ju som bekant även bakom boken Handmaid's Tale, som också den filmatiserats och blev årets stora succéserie.
Alias Grace är mystiskt, spännande och bra! Betyget blir fyra mordmisstänkta sushibitar.
Soffan har fått en fläck. Ja, det ser ut som... "sås". Men jag inte minnas att jag... "ätit mat" - ja, ätit mat - på/i/under soffan den senaste tiden. Men här är alltså denna fläck. Kan vara thaimatskvätt (så sås fo reelz alltså) men är osäker.
Funderar såklart på att skrubba bort skiten, men är rädd att det är en sådan där spökfläck som kommer tillbaka varje gång man försöker städa bort den. Ni vet, som det finns på hemsökta slott? Någon piga blev dräpt i salongen av godsägaren och fläcken efter hennes spillda blod går inte, oavsett hur mycket man gnor och tar i, att städa bort. En sådan fläck!
På fredag är det äntligen dags, det är då jag kör igång med mitt enda kontinuerliga bloggande under ett år. Under tjugofyra julmysiga dagar så kommer jag att publicera en lucka om dagen av min alldeles egna julkalender. En kär gammal tradition sedan ungefär tidernas begynnelse.
Tema för årets upplaga av Pelles Personliga-julkalendern är "tillbakablickarnas månad" och är en hyllning till det stundande tioårsjubileet av den här bloggen. Varje dag fram till julafton så kommer jag att re-publicera blogginlägg som betytt mycket, som jag kan tänka på än idag, som var roliga, som var jobbiga och så vidare. Helt enkelt blogginlägg som stuckit ut från mängden!
Och man - oh man - vad detta inte är en lätt uppgift! Under mina tio år så har jag skrivit tusentals och åter tusentals blogginlägg. I början köttade jag ju på med 5-6 inlägg om dagen, så det har ju blivit en hel del så här tio år in i leken.
Men jag har hittat mina guldkorn och kommer att dela med mig av dessa till er nu! Med start på fredag! Mycket nöje!
Yo team! Jag hinner nog slänga in ett inlägg till nu innan jag far till jobbet. Drog en repa med cykeln. Igen. Det går fortfarande prima och är fortfarande punkteringsfri (peppar, peppar). Jag såg så mycket människor vara utomhus på min lilla cykelrepa. Är folk inte på jobbet? Vad gör de här? Varför är inte jag på jobbet? Vad gör jag här? Jag hade liksom inget att dömma de för. De kanske jobbar skift liksom mig? Vad jag såg var ialla fall (utan att namnge någon):
Gamlingarna vid kyrkan - pensionärsparet vid kyrkan. Sveriges coolaste gamlingar, det vill jag lova. Störtsköna. Det låg och brände på sin hud vid sin husknut. Det såg ut som om de bar ett lätt lager av läder. Såg inte äkta ut. Men skönt, ack så skönt. De verkar nästan odödliga de där. Jag vill bli sådan när jag blir äldre.
Latot - En människa åkte med sin bil till brevlådan, stack ut handen, tog posten, backade bilen och körde upp till gården igen. Sveriges bästa dag och de kan inte gå de... vad är det, hundra meter, det är att gå. Jag hade gått vare sig det var snö, hagel, regn eller åska. Jag är för snål. Bilen drar som mest när man åker korta sträckor. Är som miljöovänligast också. Nej, ner med laton. Jag tror hon som körde är en sådan där "som känner efter för mycket jämt" och alltid är sjukskriven.
Grannen-grannen - Kvinnan med fräknar över hela kroppen hade till och med lunkat ut i solen, trots att det brukar stå henne emot. Hon satt i solen med sina utflugna och vuxna barn. De såg ut att ha det jävligt trevligt. Pappan stod och gjorde rent bilen.
Jag - cyklandes i t-tröja och utan att frysa (!!).
Coola paret som säljer sitt hus - Igår nämnde jag en husvisning här i närheten. De som äger detta übersnygga hus var ute på promenad. Han med en skitcool skjorta och fräna skjorts, hon med en fladdrig vit kjol och solhatt. Jag nickade mot dem och de vinkade. Trevliga människor. Jag vet vilka de är för deras hund blev påkörd förra sommaren. Han kom alltid hit när våra hundar löpte. Helt otroligt att han kände sånt på sådant avstånd. Men så var det. När han var ute och gick så var han dock inte ute efter våra jyckar utan någon annans. Stackas hund. Han var så ful.
Nä, det går inte in i mitt huvud att det bara är april. Nu upplever jag landsbygden när den är som bäst. Vi hörs ikväll, allihopa. Hej.
Publicerat: 21 april 2008
Antal kommentarer: 3
Reflektioner: Jag hade lika svårt att stava till "döma" då som nu. Och så har Pelle varit awesome on the internet since 2008. Fast varför började jag varje inlägg med "Yo team"? Det kliar i ögonen att se!
Det här var lucka ett av min julkalender där jag hyllar mina snart tio år i bloggsfären. Varje dag ända fram till julafton re-pubbar jag blogginlägg som stått ut, som fått folk att reagera, som betytt mycket för mig och som jag kan tänka på även idag.
För att läsa samtliga julkalenderluckor - KLICKA HÄR
Yo [jo-w] Hälsningsfras från ghettot, Bronx, New York, USA. Används i samband med möten med personer i ens bekantskapskrets. T.ex "Yo! Är du här, mother fucker?"
Mother fucker [madd-aer fack-aer] Skällsord (alt. kärleksförklaring) lånat från engelskan och översätts rakt av till "mammaknullare". Används sparsamt.
Det där var nästan roligt [die-t daer wahr naest-ahn ruoligt] Sarkastiskt uttryck som i grund och botten betyder något i stil med: "ditt skämt suger, din mamma är en åsna och din far är hennes slaktare!".
Ey [ejj] Uttryck som används för att tillkalla uppmärksamhet. T.ex "Ey! Lyssna på mig nu, aight!" Kan alt. användas i stället för "okej". T. ex "Jag pallar inte idag, ey!".
Aight [aaajiiijt] Ghetto-lingo för "förstått?". T.ex "Jo, nu suger du den, aight?!"
Päron [pae-ronn] Frukt eller stekar-Stockholmska för "förälder". Lever kvar i de djupaste skogarna av Närke.
Bitch [bitch] Bitch. T.ex "BITCH!".
Publicerat: 27 januari 2010
Antal kommentarer: 43
Reflektioner: Sjukt uppskattat blogginlägg back in the day! Inga märkvärdiga ord förvisso, men man I killed it with this one!
Det här var lucka två av min julkalender där jag hyllar mina snart tio år i bloggsfären. Varje dag ända fram till julafton re-pubbar jag blogginlägg som stått ut, som fått folk att reagera, som betytt mycket för mig och som jag kan tänka på även idag.
För att läsa samtliga julkalenderluckor - KLICKA HÄR
Så det kommer in en man på jobbet häromdagen och lånar toaletten. Han uträttar sina ärenden under en ganska lång tid, för att sedan stega ur dasset och komma fram till mig. Efter en viss tvekan så häver han ur sig "tack så hjärtligt för att jag fick låna toaletten".
"Självklart! Inga problem! Nöden har ingen lag.... bla bla bla" raljerade jag tillbaka. Being my awesome, jävligt trevliga, jag.
Varpå han plötsligt kontrar med: "Du vet att Jesus älskar dig, va?".
...
- "Ööööh... vad sa du?" frågar jag
- "Ja, du vet väl att Jesus älskar dig?"
- "Jaså, det gör han?"
- "Ja, han har hjälpt mig så otroligt mycket i mitt liv. Så tveka aldrig på Jesus"
- "A-ha, okej..."
Tiden stod fan still. Sällan har jag upplevt ett så krystat ögonblick som där och då. Denna man kände nog av vilket awkward scenario han skapat, för genast tackade han för sig, vände han på klacken och gick. Kvar stod jag och kände mig som en deltagare i Punk'd. Men så mindes jag att Ashton värvats till världshistoriens sämsta sitcom och insåg det verkliga i vad som skett.
Det var inte så att jag menade att vara otrevlig, folk får gärna tro på vad de vill. Men hoppet från samtalsämnet "tack för att jag fick bajsa här" (ja, han tog en "holy shit") till en predikan var... ja, oväntad. Milt sagt.
Sen fick jag vetat att han varit där dagen innan också och bara stirrat på folk. Alltså måste han (nu drar vi slutsatser här, folk) varit sektmedlem ute och letat potentiella offer till sin klan och fått syn på mig och tänkt "där har vi en karl med svagt psyke, honom ska jag ha".
Tji fick han! Här sitter en man med huvudet på skaft!
Men nu måste jag gå. Hare krishna på er!
Publicerat: 5 februari 2013
Antal kommentarer: 7
Reflektioner: Jag minns det här än idag, så jävla olustig man det här. Han spännande ögonen i mig och drog sin Jesus-vals. Fick riktiga vibbar av sektrekrytering.
Det här var lucka tre av min julkalender där jag hyllar mina snart tio år i bloggsfären. Varje dag ända fram till julafton re-pubbar jag blogginlägg som stått ut, som fått folk att reagera, som betytt mycket för mig och som jag kan tänka på även idag.
För att läsa samtliga julkalenderluckor - KLICKA HÄR
Image may be NSFW. Clik here to view.Image may be NSFW. Clik here to view.
Image may be NSFW. Clik here to view.
Vadå? Jag, lite att göra? Nej då.
Inlägg gjort med kärlek och respekt. Samt med inspiration från Lady Dahmer.
Publicerat: 25 maj 2013
Antal kommentarer: 30
Reflektioner: Alltså ja.... Pelle + penntricket + Lady Dahmer = sant
Det här var lucka fyra av min julkalender där jag hyllar mina snart tio år i bloggsfären. Varje dag ända fram till julafton re-pubbar jag blogginlägg som stått ut, som fått folk att reagera, som betytt mycket för mig och som jag kan tänka på även idag.
För att läsa samtliga julkalender uckor - KLICKA HÄR
Så igår sa en arbetskamrat, vi kan kalla henne "Calinne Mattsson", till mig att jag var lik Kiefer Sutherland. Ni vet, the alkisperiodare formerly known as huvudrollskaraktären Jack Bauer i serien 24.
Jag: "Va, nä? Han är ju typ femtio bast och alkoholist".
CM: "Jo, ni är jättelika!"
Jag: "Konstigt, jag tycker mest mina drag för tankarna till Brad Pitt".
Okej, det sista sa jag kanske inte. Men det betyder inte att det inte stämmer.
Saken fick bero och jag hoppades att mina eventuella släktdrag med The Lost Boys-vampyren (sämst film!) aldrig skulle komma på tal igen. Så kommer jag hem och får se följande på Facebook:
Image may be NSFW. Clik here to view.
Människan hade gjort ett kollage för att "bevisa" sin poäng. Jag är fortfarande varken övertygad eller nöjd med analysen. Jag ser inte minsta likhet. Kanske att hårfästet är det samma. Munnarna våra är väl också lite lika. Och fascinationen av alkohol. Kiefer verkar ju inte direkt vara den som, liksom undertecknad, spottar i glaset.
Jag drog till med bästa möjliga comeback. Det knep jag alltid kör med när jag har för avsikt att fördärva någons liv/företag/självförtroende.
Image may be NSFW. Clik here to view.
Publicerat: 10 november 2012
Antal kommentarer: 9
Reflektioner: Det här fick jag höra senast det var personalfest för ett par veckor sedan. Så... still true!?
Det här var lucka fem av min julkalender där jag hyllar mina snart tio år i bloggsfären. Varje dag ända fram till julafton re-pubbar jag blogginlägg som stått ut, som fått folk att reagera, som betytt mycket för mig och som jag kan tänka på även idag.
För att läsa samtliga julkalenderluckor - KLICKA HÄR
