Quantcast
Channel: Pellespersonliga.se
Viewing all 2263 articles
Browse latest View live

Lucka 6 - Topp 10 barnprogram som aldrig borde ha visats på svensk tv.

$
0
0
Lillstrumpa & Syster Yster / Skrot-Nisse / Ika i rutan / Pippi Pelikan / Simpor & Grodfötter / Rädda Joppe / Vilse i pannkakan / Beppes godnattstund / Professor Baltazar / Fragglarna

Jessica fick mig att tänka på det klassiska barnprogrammet Lillstrumpa & Syster Yster förut och jag fick genast en ångestklump i magen. Precis som man fick när man var liten och det programmet kom på Bolibomba. Det är fan inte underhållning att behöva se på ett par talande sockor som sjunger vaggvisor för sin döda hund. Speciellt inte underhållning för barn!

Därför tog jag ångesten i akt och skapade listan ovan, "tio barnprogram som aldrig borde ha visats i svensk TV". Jag kan omöjligt ha varit själv om att tycka att vissa barnprogram var jävligt läskiga. Eller? Dum som man dessutom var så kollade man ju vidare på varje program. I brist på annat att göra antagligen.

Istället för att motivera valen ovan var för sig, så säger jag följande: barnprogram är inget att ha om de innehåller handdockor, läskigt vita pantomimare, östeuropeiska professorer, utklädda vuxna som rör sig runt barn och irriterande ungar med fula gosedjur. Folk blir skadade. Se bara på mig.

Är det något program jag glömt?
 
Publicerat: 11 april 2010
Antal kommentarer: 96
Reflektioner: Det här inägget minns jag, det var första gången som jag fick riktigt mycket reaktioner på något jag skrivit. Majoriteten höll också med om att gamla barnprogram verkligen var mardrömsmaterial. Vad fan var grejen med det?
 

 
Det här var lucka sex av min julkalender där jag hyllar mina snart tio år i bloggsfären. Varje dag ända fram till julafton re-pubbar jag blogginlägg som stått ut, som fått folk att reagera, som betytt mycket för mig och som jag kan tänka på även idag.
 
För att läsa samtliga julkalenderluckor - KLICKA HÄR

Lucka 7 - Is this really you, sir?

$
0
0
Ser ni mitt passfoto? Det är alltså undertecknad på denna bild och jag ser förjävlig ut. Det var 2012, det var en tidig morgonen efter ett kvällsskift på donken och det var jag som hävde mig iväg till snutas för fixa ett nytt pass. Kortet den dagen blev så dåligt att jag, när jag såg skiten, inte fick mål i mun och kunde be om en omtagning.
 
Det ser inte ut som jag. Och ja - det brukar vara en sådan där löjlig grej som folk (läs: störiga) häver ur sig om sin egen ID-bild, jag vet. Men det här är inte jag. Eller det är jag, version slutkörd och... knarkig? Till och med mina vänner håller med.
 
Fö-öh-jäh-veh-lig. Jag tror att det var på Island eller i Spanien som någon medarbetare på flygplatsen till och med frågade om det verkligen var jag på bilden. Då är det illa.
 
Jag kom att se bilden igen eftersom jag upptäckte att passet går ut i februari, ett par dagar innan vi kommer hem från Thailand. Så då behöver jag traska iväg och kirra nytt. Så synd på en sådan fin bild.....
 
Publicerat: 26 maj 2016
Antal kommentarer: 1
Reflektioner: Egentligen blev jag LIVRÄDD när flygplatspersonalen började ifrågasätta äktheten i mitt pass. FYI!
 
 

 
Det här var lucka sju av min julkalender där jag hyllar mina snart tio år i bloggsfären. Varje dag ända fram till julafton re-pubbar jag blogginlägg som stått ut, som fått folk att reagera, som betytt mycket för mig och som jag kan tänka på även idag.
 
För att läsa samtliga julkalenderluckor - KLICKA HÄR

Lucka 8 - Perfekta Instagram-bilder och Pelle som förstör.

$
0
0
Det här inlägget tar emot att skriva, men jag är så jävla irriterad och tänker häva ur mig all skit. Det är ju lite så internet fungerar. Tydligen. Att en lättar hjärtat för främlingar.
 
Ni vet *mediaprofil* - bloggare och mediamänniska? Jag gillar ju henne och hennes blogg och har gjort det i flera år nu. Faktiskt så mycket att jag tvingade mig själv att säga "hej" till hennes i somras (trots bakis som fan och flottig uppsyn) när hon var och jobbade på Popaganda.
 
I lördags så la *mediaprofil* upp en bild på sin Instagram när hon var på P3 Guld-galan i Göteborg. En bild med en printscreen över sin mobil och som föreställde en fejkad sms-konversation mellan henne och Veronica Maggio. Jag ska vara ärlig - trodde den var riktig. I en millisekund. Innan jag la ihop ett och ett och faktiskt kom på att den var på skoj.
 
Men ändå, jag kommenterade sagda Instagram-bild och skrev något i stil med (minns inte ordagrant eftersom jag tagit bort kommentaren, förklaring kommer nedan):
 
En kommentar som spelade på olika Maggio-titlar. En slags ordvitskommentar kan man säga. För att halva media-Sverige var i Göteborg och på vitskusten. Gillar egentligen inte ordvitshumor och skrev kommentaren på en handvänding och utan att tänka. Den blev rätt så oskyldig i mina ögon. Men det var ju dum jävlar visade det sig.
 
Så kom gårdagen och jag satt och kodade nya bloggen med *mediaprofil och hennes kompis* podcast i örat. Som bara är en av många podcast jag lyssnar på (behövde få säga det, kommer off lite stalker). Hon och hennes kompanjon börjar pratade om töntiga kommentarer på Instagram och att folk försöker vara roliga i *mediaprofilens* flöde för att... ja, inte fan vet jag - imponera? Och genast när de kom in på ämnet så förstod jag att hon skulle ta upp min ordvitskommentar.
 
Helt rätt. *mediaprofil* började sin raljant om hur "töntiga kommentar kan förstöra en hel Instagram-bild" och citerade också min kommentar (ish). Var på jag trycker på paus och lämnar följande kommentar på hennes blogg:
 
Efter att jag skickat i väg kommentaren så gick jag på toa och gjorde business. När jag är sedan var färdig på dass så återupptog jag lyssnandet. I tron om att raljerandet över min kommentar kanske skulle vara över. Raljerandet var inte över. *Mediaprofilens* egna ord, saxat:
 
Och det fortsätter en stund till. Rätt så argt.
 
Nu säger ju inte *mediaprofil* mitt namn någon gång, till hennes försvar. Men jag vet ju att jag är jag och att jag är den som man syftar på i podden. Försökte spela obrydd till en början (i min ensamhet) och se det roliga i monologen. Men efter ett tag så kom jag på mig själv med att vara stött. En känsla som sedan landande i det jag är nu - irriterad.
 
Vad har man för liv när en sådan här icke-kommentar på Instagram kan uppröra så? Ett jävla fantastiskt liv uppenbarligen. "Meanwhile in Syria...".
 
Jag har svårt att sätta mig in i vad som är så irriterande. På riktigt så fattar jag inte? Sen också att hennes vänner (tydligen) hör av sig och irriterar sig över samma kommentar - vad är det om? Då avhandlar man riktigt viktiga grejer. 
 
Det är inte fråga om någon revolutionerande/elak/hatisk kommentar på något vis, och den var inte skriven för att skada någon. Den var bara jävligt random och ihopknåpad i affekt. Och framförallt skriven på skoj, oavsett om det är med en humor som faller en i smaken eller inte.
 
Jag tackar mig själv varje jävla dag för att jag styrde av journalistplugget och hela "mediadrömmen". Tror jag har för lite intresse i upprätthåll en perfekt yta och är för ödmjuk för att klara av skiten.
 
Publicerat: 23 januari 2015
Antal kommentarer: 27
Reflektioner: Oooooh... saftiga grejer det här! Först och främst så har jag tagit bort alla länkar och censurerat namn. Ingen mening att röra upp något nytt (ni kan ju lätt googla fram vem det rör sig om). Men det här minns jag som om det vore igår. Jag blev så jävla lack när jag hörde podden, ni anar inte. Och det här inlägget plockades upp av många och gav så sjukt jävla mycket trafik till den här bloggen. Är inte bitter idag (var okej med allt redan dagen efter), men jag har faktiskt inte lyssnat på personens podd eller besökt hennes blogg så värst mycket efter detta. Något dog där och då tyvärr.
 
 

 
Det här var lucka åtta av min julkalender där jag hyllar mina snart tio år i bloggsfären. Varje dag ända fram till julafton re-pubbar jag blogginlägg som stått ut, som fått folk att reagera, som betytt mycket för mig och som jag kan tänka på även idag.
 
För att läsa samtliga julkalenderluckor - KLICKA HÄR

Lucka 9 - Den där skjortan.

$
0
0
Anna lämnade följande kommentar igår:

"[...] jag känner igen den där skjortan ;)"
 
Jag visste vad hon syftade på. Hon syftade på mitt signaturplagg. Hon syftade på min orange-gul-rutiga skjorta. Mitt "go to-plagg" när det klädkoden kräver att man ser någorlunda anständig ut. Låt mig visa exakt vad jag menar.
 
Way Out West, dag 3
 
Way Out West, dag 2
 
Kräftskivan
 
Peace & Love
 
Syrrans 30-årsfest i maj.
 
Från 30-årsfesten nu i helgen.
 
Vad kan man då dra för sluts av detta? Äger jag inga fler plagg? Jo. Är jag alltför betagen av min skjorta? Svar ja. Är den grym? Självklart.
 
Men hela den här skjorthistorien bottnar nog snarare i att jag hatar att handla kläder. Det är utan tvekan det mest outhärdliga och energidränerande man kan utsätta sig för. Jag föredrar att diska framför att handla kläder. Och det säger en hel jävla del.
 
Lite statistik: Jag har inte köpt en jacka på säkert fyra år, inte ägt en vinterjacka sedan 2006 och äger inte längre ett enda par jeans som inte varit tvillingens innan. Behöver jag skor så köper jag nya Converse online, eftersom jag vet vilken storlek jag har och har haft sedan första paret 2001.
 
När jag väl köper ett plagg, då jävlar ska det användas med andakt och vara med en länge. Här kör man inte med något slit-och-släng-beteende. Miljöhjälte, grönt beteende och så vidare. Hippie. Plus att skjorthelvetet här vad jävligt dyr (den kostade skjortan) så för att känna att man får valuta för pengarna, så glider den på under vissa, mer speciella, tillfällen.
 
Jag har sex med den på. Nä, det har jag inte, haha. Jag skojar bara. Först stryker jag den, sen manglar jag skiten och till slut lägger jag den i sitt personliga guldskrin. Sen sexar jag.
 
 
Publicerat: 24 september 2012
Antal kommentarer: 5
Reflektioner: Fun fact! Skänkte bort den där skjortan för bara någon månad sedan. Den betydde nog mer för mig än vad jag velat inse.
 
 

 
Det här var lucka nio av min julkalender där jag hyllar mina snart tio år i bloggsfären. Varje dag ända fram till julafton re-pubbar jag blogginlägg som stått ut, som fått folk att reagera, som betytt mycket för mig och som jag kan tänka på även idag.
 
För att läsa samtliga julkalenderluckor - KLICKA HÄR

Lucka 10 - VIDEOBLOGG!

$
0
0
Okej, så det här kanske inte räknas in till kategorin "videoblogg", men det är en video på en blogg. Just det där med talande blogginlägg är något som jag förövrigt inte fattar vitsen med. Kan något vara så långt ifrån poängen med bloggandet? Nä, min röst spar jag till andra tillfällen, här horar jag bara ut mig själv i text och bild.

Hur som helst, här har ni ett videoklipp jag knåpat ihop under eftermiddagen. Det var kul att göra det! Kanske att det kommer fler klipp in the framtid.

Antagligen åker det ned snart igen, i och med att jag har tagit med en Lily-låt. Men några av er hinner kanske se i alla fall.

 
 
 
Publicerat: 20 augusti 2009
Antal kommentarer: 55
Reflektioner: Tänk, bara sju år senare så skulle jag och Ellen dra igång vår egna Youtube-kanal! "Tiden flyger iväg" och så vidare. 
 
 

 
Det här var lucka tio av min julkalender där jag hyllar mina snart tio år i bloggsfären. Varje dag ända fram till julafton re-pubbar jag blogginlägg som stått ut, som fått folk att reagera, som betytt mycket för mig och som jag kan tänka på även idag.
 
För att läsa samtliga julkalenderluckor - KLICKA HÄR

Lucka 11 - Nu säljer jag mina kalsonger.

$
0
0
Där vinet åker in, åker girigheten ut.

Vi kom att prata om roliga Blocket-annonser igår, mitt under ett par berusande timmar. Varpå jag kom på snilleblixten att man borde lägga ut sina använda underkläder och kanske tjäna en hacka på någon galen fetischists behov. Vi skrattade bort hela idén, som det skämt det var.

Men, och här kommer dagens bikt, när folket lämnat slottet så slog jag mig ned vid Blocket och plitade ihop några välvalda (och kanske inte så värst nyktra och helt korrekta) ord om mina fillingar.

Jag säljer nu mina kalsonger till alla som är
intresserade av spänning i vardagen.

Det här är inga kalsonger som helst, utan de här
har upplevt en hel del. Sen senaste tvättningen
har de varit med om långa promenader i ett kvavt
Närke, en svettig cykelfärd på dryga milen och en
mysig natts sömn.

Passformen är en välfungerande medium som klär in
skrevet väl. Sömmarna är delikat sydda och är inte
det minsta obekväma för din kropps mest
betydelsefulla delar.

HAHAHA! #nöjd


Blocket godkände inte min annons. #missnöjd

Nu åker jag på 30-årskalas! Hörs!
 
Publicerat: 2 juni 2012
Antal kommentarer: 9
Reflektioner: Det roliga med det här inlägget är att jag var rätt så seriös i mitt erbjudande. Still am! Maila mig på pelle@pellespersonliga.se!
 
 

 
Det här var lucka elva av min julkalender där jag hyllar mina snart tio år i bloggsfären. Varje dag ända fram till julafton re-pubbar jag blogginlägg som stått ut, som fått folk att reagera, som betytt mycket för mig och som jag kan tänka på även idag.
 
För att läsa samtliga julkalenderluckor - KLICKA HÄR

Lucka 12 - Klimax Wästberg speaking.

$
0
0
Igår när jag satt vid datorn så ville det inte sluta klia i snoken. "Jävla pollen" svor jag och försökte lindra kliandet med ett par handstrykningar över den nasala regionen. Varpå jag känner att anledningen till mina näsproblem är frippan som vuxit sig långt ned över ansiktet. Sist jag hade en sådan här lång lugg var i gymnasiet och man ville vara "indie".
 
Så jag gjorde vad var vettig individ gör vid ett sådant här tillfälle, jag förde lugghelvetet åt vardera sida av ansiktet. Något som senare visade sig vara den perfekta mittbenan. Plötsligt hade jag samma frisyr som han, Klimax, i Tre Kronor.
 
Självfallet dokumenterade jag det hela på Instagram (@personligapelle). 27 likes and counting. Min nästa profilbild på match.com, that's fo' sure.
 
 
Publicerat: 21 maj 2013
Antal kommentarer: 7
Reflektioner: Åtskillga Klimax-gardiner har uppstått sedan det här inlägget.
 
 

 
Det här var lucka tolv av min julkalender där jag hyllar mina snart tio år i bloggsfären. Varje dag ända fram till julafton re-pubbar jag blogginlägg som stått ut, som fått folk att reagera, som betytt mycket för mig och som jag kan tänka på även idag.
 
För att läsa samtliga julkalenderluckor - KLICKA HÄR

Lucka 13 - Do I make you pilsk?

$
0
0
Vaknade upp idag och hade fotofeeling. Det hela grundade sig i att jag svor över mina bilder runt om på nätet innan jag somnade igår. Jag ska inte släta över något, jag var faktiskt på jakt efter något schysst och nytt till Tinder. En app som varit jävligt sval i min telefon en längre tid nu, men som nu börjat göra sig hörd igen.
 
Alla mina selfies runt om i cyberspace innehåller mitt nylle prytt med en ful grimas. Alltid denna jävla grimas. Förr var det en försvarsmekanik att skyla... något. Eventuell fulhet kanske? "Ah mäh, jag ser ju inte ut så där, jag fular mig ju ser du väl" sa man och kom undan.
 
Men idag tog jag mig i jeanskragen och rustade köket för foto. Jag har ju trots allt baskunskaper och schysst teknik för att kunna komponera en helt okej bild. Och 156 foton blev det innan batteriet gav upp. Det var kul! Jävla jobbigt samtidigt, jag ville gärna bre på med ett Grinchen-flin. Fick till slut på fokusera på kattungar som mals ner i köttkvarn för att behålla allvaret.
 
DAGENS FRÅGA: vilken av bilderna nedan skulle bäst få dig på fall/make yo pilsk? Var snäll vad fan.
OBS! OBS! OBS! Här är endast oredigerade jpg-filer pga lat.
 
Jag kallar verken (vänster till höger, uppifrån och ned):
1. "Minnenas television"
2. Zup bro?
3. Sk8r b0i (stand in-bild till den jag först tänkte visa er, där huvan satt på huvudet)
4. Stående sovande/hästen
 
Har också förstått att jag bör skaffe ett nytt hårspray. Det ser flötigt ut.
 
 
Publicerat: 19 december 2015
Antal kommentarer: 10
Reflektioner: Det är ett av de fåtal blogginlägg som jag skrivit genom åren som kan få mig vakna upp på nätterna och undra vad fan jag postade det här för. Så jävla cringe!
 
 

 
Det här var lucka tretton av min julkalender där jag hyllar mina snart tio år i bloggsfären. Varje dag ända fram till julafton re-pubbar jag blogginlägg som stått ut, som fått folk att reagera, som betytt mycket för mig och som jag kan tänka på även idag.
 
För att läsa samtliga julkalenderluckor - KLICKA HÄR

Lucka 14 - guess who's back!!!11ettelva

$
0
0
The Beach Boys, version yngre.

TJABA PEEPS! Jag har så mycket att berätta vad fan. Först av allt så vill jag ge en eloge till Danmark, som så enstående bra lyckas hålla en internetanslutning omöjlig för oss alla. Och för inte uppfunnit frimärksförsäljningen än.

Låt oss börja med gårdagen då vi såg vi The Beach Boys i gamla goa' Karlstad. En konsert som vi valde att värma upp med sju flaskor vin och för många jävla öl. Det var fan mer röj på oss än strandgubbarna själva. Det var en rolig spelning.

Medelåldern på publiken: 58 år.

En cool brutta vid namn Bea kom fram och berömde mig för min blogg. Kul som fan! Jag har fått ett par-tre busringningar, flertalet brev på posten och hundratals mejl av läsare, men aldrig någon som kommit fram och talat med mig i verkliga livet. Riktigt kul!

Synd bara att hon fick prata med den fulla, aningen ostadiga och urinnödiga Pelle...
 
Publicerat: 23 juli 2010
Antal kommentarer: 13
Reflektioner: Tog med det inlägget endast på grund av att läsar-Bea kom fram och hälsade. Jag blev så jävla stolt över det. Helt ärligt! Att min blogg från mitt lilla rum faktiskt nådde ut till folk kände så jävla coolt. Sen när väl Bea hade sagt "hej" så började jag få folk som kom fram titt som tätt och "berömde vad man gjorde" (urk). Sen dog det ut lika fort igen, haha!
 
 

 
Det här var lucka fjorton av min julkalender där jag hyllar mina snart tio år i bloggsfären. Varje dag ända fram till julafton re-pubbar jag blogginlägg som stått ut, som fått folk att reagera, som betytt mycket för mig och som jag kan tänka på även idag.
 
För att läsa samtliga julkalenderluckor - KLICKA HÄR

Lucka 15 - michael jackson är död.

$
0
0
Det här inlägget är inte på skoj. Den legendariska sångaren Michael Jackson har dött bara femtio år gammal. Dödsorsaken sägs vara hjärtstillestånd och ska ha drabbat sångaren vid lunchtid, amerikansk tid.

Det är något här som jag verkligen inte kan begripa. Jag har lyssnat på den här mannens musik så länge jag kan minnas och så dör han bara så där, endast femtio år gammal. Förjävla sorgligt!

Läs mer HÄR och HÄR. Kom dock ihåg att de här källorna är från kvällspressen, så läs de med källkritiska ögon.
 
Publicerat: 26 juni 2009
Antal kommentarer: 216
Reflektioner: Under mina tio år som bloggare, så är det det här inlägget som genererat mest trafik till den här sajten. Jag tror det landade på 30 000 unika besökare eller något sådant. Och för mig, med den här skitbloggen, så var och är det skitmycket. 30 000! Det är fler än... 25000! Fick många negativa kommentarer också. Jag undrar varför jag fick så mycket träffar? Kan ha varit för att jag skrev om det riktigt tidigt på natten och på så sätt fick många Google-träffar? Jag vet inte alls. Men kul var det!
 
 

 
Det här var lucka femton av min julkalender där jag hyllar mina snart tio år i bloggsfären. Varje dag ända fram till julafton re-pubbar jag blogginlägg som stått ut, som fått folk att reagera, som betytt mycket för mig och som jag kan tänka på även idag.
 
För att läsa samtliga julkalenderluckor - KLICKA HÄR

Lucka 16 - Följetongen "Det här är Emma", del 1.

$
0
0
Så jag och Grannen 2.0 var på loppis igår. I en av hyllorna som var smetade med begagnade böcker, så drar min vapendragare ut en bok och säger "oj, en sådan här hade jag när jag var liten". Framför näsan på mig viftades ett exemplar av Killtjusarboken skriven av Jacobsson och Olsson, männen bakom Sune- och Bert-böckerna. För att stimulera min skrivande sida, så fick jag boken i present av grannen. Mycket omtänksamt.
 
Det roliga i den här kråksången var att loppisfolket missat att den här boken var av slaget "fyll i information om dig själv"-bok. Lite som en "mina vänner"-bok man alltid fick fylla i åt diverse löst folk i mellanstadiet, ni vet? Och den här boken var smetad med information om en Emma.
 
Nu tänkte jag att vi kunde ägna några söndagar framöver åt att lära känna Emma. Låta henne bli vår vän, vår förespråkare för sunt förnuft och vår kompass mot framtiden. Vad säger ni, visst låter det grymt? Bra. Då kör vi.
 
Låt oss först bara tala om det uppenbara och säga att ja, det här är indoktrinering in heterosexualiteten när den är som svenskast. Stackars alla små lesbiska individer som satt med boken framför sig och fyllde sidorna med fler tårar än blyerts. Jävla Sune.
 
DET HÄR ÄR EMMA, DEL 1 - Bästa och sämsta saker i mitt liv.
 
Bästa land: SVERRIGE
Varför? DET ÄR INGET KRIG
Sämsta land: DE LÄNDER SOM DET ÄR KRIG I
Varför? JAG TYCKER INTE OM KRIG
Bästa idol: BACKSTRET BOYS
Varför? För att dom är så bra
Sämsta idol: RONNY O RAGGE
Varför? JO FÖR DOM SKUNNER SÅ SNUSKIGA SAKER
Bästa skolämne: LÄSNING
Varför? FÖR DET ÄR ROLIT
Sämsta skolämne: MATTE
Varför? DER FÖR DET ÄR SÅ TRÅKIT
Bästa siffra: TIO
Varför? FÖR ATT DET MITT LYCKO NUNOMER
Sämsta siffra: NOLER
Varför? ATT DET ÄR SÅ LITE
Bästa bokstav: E,S
Varför? JO FÖR DET ÄR I MITT NAMN, SEBBES
Sämsta bokstav: LINDA
Varför? min KOSIN Börjar SÅ På L
 
Vem är Sebbe? Och vad har kusin Linda någonsin gjort Emma? Fortsättning följer nästa söndag.
 
Publicerat: 22 september 2013
Antal kommentarer: 8
Reflektioner: Haha, det här är den roligaste följetongen jag kört på den här bloggen genom alla år. Världens bästa loppisfynd? Länk till inlägget hittar ni nedan, men jag råder er att googla samtliga inlägg (det blev åtta stycken totalt vill jag minnas)
 
 

 
Det här var lucka sexton av min julkalender där jag hyllar mina snart tio år i bloggsfären. Varje dag ända fram till julafton re-pubbar jag blogginlägg som stått ut, som fått folk att reagera, som betytt mycket för mig och som jag kan tänka på även idag.
 
För att läsa samtliga julkalenderluckor - KLICKA HÄR

Lucka 17 - operation blogghora del 3.

$
0
0
 Operation Blogghora är mitt alldeles egna sätt att testa bloggosfären. Med olika uppdrag så försöker jag uppnå goda resultat som bara kan betraktas som viktiga för oss, vi som kan det här med att blogga. Med hjälp av er läsare hamnade jag bara efter ett halvt dygn på Bloggportalens topp-åtta-lista över mest sökta termer. Detta var då uppdrag ett. Uppdrag två, bli negativt länkad av en stor blogg, gick käpp rätt år helvete. Men även den mest lyckade av personer (jag) måste väl misslyckas ibland också.

Varför gör jag det här? Helt av egoistiska skäl, för att testa om funkar och kanske lite för att reta upp folk. Av någon anledning lyckas jag alltid göra folk svinsura över de här inslagen.

Uppdrag tre i Operation Blogghora går ut på att på sex dagars tid få upp det här inlägget, just detta som du läser nu, till 1000-kommentarsklubben. Mitt rekord på antalet kommentarer ligger på cirka 100 stycken och det var när fyllde år, om jag inte minns fel. Nu är det dags att detta rekord blir slaget och det med bra jävla marginal!

Till detta behöver jag så klart er hjälp! Den som på bästa och snyggaste sätt bidrar till många kommentarer till detta uppdrag blir belönad med en hundralapp. En hundralapp som jag hittade i ett par byxor idag och bestämde mig för att lotta ut den som en grym vinst (och en schysst timlön). Hur man "bäst och snyggast" hjälper mig kan jag inte svara på. Helt enkelt för att jag inte vet något bra svar. Än. Var påhittiga! Var grymma! Gör vad som helst! En bra idé kan vara att använda sig av den här länken [http://www.pellespersonliga.se/2009/april/operation-blogghora-del-3.html] - det ger många pluspoäng!

Kör på, kommentera som fan och så hoppas vi det här går vägen nu va!

1000 kommentarer, yeah!
Snart kommer mer blogghoriga projekt!
 
 
Publicerat: 21 april 2009
Antal kommentarer: 1008
Reflektioner: Var inte vidare ödmjuk eller smidig om mina planer att regera över internet. Men det funkade ju! Tusen jävla kommentarer!
 
 

 
Det här var lucka sjutton av min julkalender där jag hyllar mina snart tio år i bloggsfären. Varje dag ända fram till julafton re-pubbar jag blogginlägg som stått ut, som fått folk att reagera, som betytt mycket för mig och som jag kan tänka på även idag.
 
För att läsa samtliga julkalenderluckor - KLICKA HÄR

Lucka 18 - Vad har du i truta, Rut? // Tack & Förlåt

$
0
0
 
Här kommer blogginlägget som jag skjutit upp länge nog - direktreklamen för min och Ellens YouTube-kanal. För igår natt blev vi färdiga med redigeringen av klipp nummer två. Det är irriterande hur ljuset flämtar till och från under videon (jag glömde kirra inställningarna), men annars är vi båda jävligt nöjda. Vi är rätt kul fan, vi två!
 
Det som smärtar med att pubba skiten här på bloggen är att det är jävligt tufft att visa upp sig i rörligt media efter tio år i etern som skribent. Ni är många har haft turen att slippa höra mitt gnällig närkemål in action. Men nu har i alla fall mitt internetintresse utvecklats till det här, så tillsammans får vi, ni och jag, lov att lära oss acceptera mitt skägg på utväxt, störiga beteende och dialekthelvetet.
 
 
INFO OM YOUTUBE-KANALEN "TACK & FÖRLÅT"
 
Namnet: Är hämtat från tionde avsnittet av Mysteriet på Greveholm, när mamma Astrid uppmanar sina barn att "vara snälla, rara barn som niger och säger 'tack och förlåt' till mormor". [se det här, 3:10 in i avsnittet]
 
Och vem är Ellen? En av de viktigaste brudarna i den här mannens liv. Jag har inte (tror jag) nämnt henne innan vid namn pga name-dropping är jävligt ointressant om man inte vet/känner till vem man pratar om. Låter det logiskt? Jag brukar bara skriva "mina peers" och syfta på alla jag umgås med istället för att namnge Bosse, Lasse, Britta osv osv. Jag och Ellen lärde först känna varandra genom McDonald's där vi båda jobbade förut.
 
Vi kommer filma: All möjlig skit! Både jag och Ellen reggade våra egna YT-konton 2006 och delade många gemensamma favoritklipp redan innan vi ens kände varandra. Vi vet vad vi tycker är kul med andra ord. Några av våra favorittubare inkluderar bland andra Grace Helbig, Mamrie Hart och Jenna Marbles.
 
Övrigt: PRENUMERERA! Det blir kult! Och passa på att följa oss på Instagram (@tackochforlat)
 
Nu ska jag sätta mig och spela tv-spel. Ett annat oväntat intresse som uppstår så här på ålderns höst... Ålderskris?
 
 
Publicerat: 31 januari 2016
Antal kommentarer: 11
Reflektioner: Vi måste plocka upp det här igen, Ellen!
 
 

 
Det här var lucka arton av min julkalender där jag hyllar mina snart tio år i bloggsfären. Varje dag ända fram till julafton re-pubbar jag blogginlägg som stått ut, som fått folk att reagera, som betytt mycket för mig och som jag kan tänka på även idag.
 
För att läsa samtliga julkalenderluckor - KLICKA HÄR

Dryga ut julkassan.

$
0
0
Nu står julen runt hörnet och allt som väntar med denna storhelg. Hur ska du spendera din julafton? Blir det till att glufsa skinka, hinka julmust och se på Kalle Anka?
 
Något som är riktigt svårt med december månad är att få slantarna att räcka till. Det blir så mycket som kostar. Allt ifrån ljus till adventsljusstaken till julklapparnas omslagspapper.
 
Och kanske den bästa julklappen vore en statlig bonus vid varje årsslut? Ja - i en perfekt värld. Det finns inga perfekta världar, som de flesta av oss kanske är bekanta med? Ett annat sätt att dryga ut decemberkassan är att försöka sig på storkovan genom en lyckosam spelvinst. På internet finns det många sidor med speltips. Det finns casinon, det finns pokersajter och betingsidor att försöka lyckan på. Vad väljer du?
 
God jul och spela lugnt!
 
Inlägget är ett samarbete med 1X2.se

Lucka 19 - Apoteky i mitt hjärta.

$
0
0
Senaste på listan av ting att bli besatt av: tjejen i Apoteket-reklamen. Jag vet inte varför, men det är något... "mystiskt", ja, det är något mystiskt över henne. Plus - det är något visst med en person som kan stå och hålla (och råka slå på) en pixelerad dildo, visst är det? Sen är hon raka motsatsen av den, tyvärr mycket dåliga och skeva, bild som jag har apotekare. Ni vet, ledsna damer och herrar som bara verkar vara ledsna och inget annat än ledsna.
 
Men den här tjejen. Hon verkar brinna för sitt jobb (som skådis). Hon verkar smart. Hon värnar om miljön. Hon pallar miljöombyten. Hon klär i hipsterbågar.
 
Nä, jag vet inte. Något speciellt har vi, jag och Apoteky. Ja, jag har döpt 'na till Apoteky. Och kanske trycker jag upp hennes nylle på en kudde, vi får se.
 
 
Publicerat: 4 september 2004
Antal kommentarer: 4
Reflektioner: Kanske det märkligaste valet till den här julkalendern. Men vet ni? Inget har förändras. Jag gillar henne fortfarande.
 
 

 
Det här var lucka nitton av min julkalender där jag hyllar mina snart tio år i bloggsfären. Varje dag ända fram till julafton re-pubbar jag blogginlägg som stått ut, som fått folk att reagera, som betytt mycket för mig och som jag kan tänka på även idag.
 
För att läsa samtliga julkalenderluckor - KLICKA HÄR

Lucka 20 - Saker som suger med festival.

$
0
0
 
Okej, så ni vet ju vid det här laget att ni har att vänta en summering av Way Out West-helgen som varit. Vi tar den imorgon. Är inne i ett stadium av post-festival-seghet och tänker därför sprida negativ dynga vilt omkring mig. Det är ju det söndagar är till för trots allt.

Därför listar vi här och nu de tre värsta sakerna med att gå på festival:

3) Matpriserna. Det finns ingenstans på jorden där så lite mat kostar så mycket pengar, som det gör på festival. Här pröjsar man åttio spänn för en langos lika stor som en mindre papptallrik eller nittio riksdaler för en kopp med nudlar. Jag är egentligen inte speciellt stor i maten i vanlig fall, men på festivaler så känner jag som ett utsvultet svettroll. För inte tänker jag köpa två portioner på en gång, nej då - man är ju inte dum. (snålhet)

2) Ringdans i publikhavet. Jag har inget emot att bånkas och stångas lite med människor på konserter och spelningar. Men när folk börjar tro att deras privata danssfär är tre gånger två meter, då jävlar lackar jag. Ta bara Robyns spelning. Hon hade väl en... ja, 20 000 pers i publikhavet? Ish. Det är jävligt många människor. Det blir lätt kaos. Men tror ni inte att vi, som stod jävligt långt fram (två-tre rader från staketet), lyckas placera oss precis bakom några pantade fjortisar som valde att svänga med hela kroppen? Jo. Som hämtat ur Grease. Minus Travolta och den porriga koreografin.

1) Vägvisningar vid bajamajorna. Okej, så man har ätit sina överkokta nudlar, man har druckit några öl och hävt i sig en kopp kaffe. Till slut kommer ju tarmsystemet tryta och man måste... ni vet, "tömma sig". I de södra regionerna. Man ställer sig i kön till bajamajorna. De är fint uppradade. Längst till höger har vi vanligvis urinoaren. Och fram kommer alltid någon brud (ja, det är alltid tjejer) och säger något i stil med. "DU! ASSÅ DU! DET FINNS EN PISSOAR DÄR! HALLÅ!". Det är alltså här som jag måste förklara, för en helt främmande människa, att jag måste bajsa. Nu säger jag bara "jo, jag ser det" eller ignorerar de helt. Sen måste det ju hundra andra anledningar till varför en man ("man") kanske vill gå in i ett bås och låsa om sig, istället för att välja urinoaren? Scenskräck? Vill spy? Önskar att sköta sina toalettbestyr med endast sig själv som sällskap? Onanera? Jag finner det jävligt provocerande att man ska bli utfrågad om sina förehavanden på dass.

Peace out!
 
 
Publicerat: 14 augusti 2011
Antal kommentarer: 10
Reflektioner: Punkt 1 - still happens.
 
 

 
Det här var lucka tjugo av min julkalender där jag hyllar mina snart tio år i bloggsfären. Varje dag ända fram till julafton re-pubbar jag blogginlägg som stått ut, som fått folk att reagera, som betytt mycket för mig och som jag kan tänka på även idag.
 
För att läsa samtliga julkalenderluckor - KLICKA HÄR

Lucka 21 - Reclaima analen.

$
0
0
Så i onsdags låg jag hemma och var... host-bakis-host. Ledsen mor, din perfekta son blev genast lite mindre perfekt. Bakis? På en onsdag? Se på maken.
 
I alla fall, på tv visades filmen 500 days of Summer. Jag hade inte sett den innan. Helt okej rulle faktiskt. Bra musik också. Under en scen så säger Deschanels karaktär något i stil med "they used to call me anal girl, I was very neat and organized". Och missförståndet sen, det som uppstår innan hon hinner förklara att man syftade på att hon var ordentlig, ojojojo... Galet.
 
Jag har inte riktigt kunna släppa (väder) att ordet anal är synonymt med "ordentlig" och "störigt skötsam" på engelska. Eller ja, egentligen talar vi ju om "anal retentiveness", men som vanligtvis förkortas till ett "anal". På grund av skitroligt.
 
Så jag ville veta om det ordet används på samma sätt i svenskan. För jag tyckte mig minnas att jag även hört det användas på svensk mark och inte bara i amerikansk populärkultur. Researchen började. Enligt några trådar på Flashback så var hen, som undrade precis det jag undrar nu, "dum i huvudet". Konstruktivt jävlar. Och på några psykologisajter så menade man ordet kan ha använts i samband med något som beskrevs som "Freuds anala fas".
 
Om jag läste "Freuds anala fis" först? Kanske.
 
Skitsamma egentligen, jag tycker att vi här och nu claimar och/eller reclaimar ordet "anal" som en synonym till "sjukligt ordentlig", "deluxepetig" och andra lämpade ord. Jag behöver ett sådant ord.
 
"Vad anal du är just nu, sluta innan jag skär av dig pannloben". Hur bra rullar inte ordet i alla livets meningar?
 
Folk har skapat Facebook-grupper för mindre. Vem är med mig?!
 
 
Publicerat: 16 augusti 2013
Antal kommentarer: 10
Reflektioner: Hahahahahahaha.... JA! +1 på denna fortfarande!
 
 

 
Det här var lucka tjugoett av min julkalender där jag hyllar mina snart tio år i bloggsfären. Varje dag ända fram till julafton re-pubbar jag blogginlägg som stått ut, som fått folk att reagera, som betytt mycket för mig och som jag kan tänka på även idag.
 
För att läsa samtliga julkalenderluckor - KLICKA HÄR

Lucka 22 - Billig fleece.

$
0
0
I slutet av januari var jag "den där" som fortfarande hade julbelysningen kvar i fönstren. Nu är jag white trashet som hänger upp filtar med hjälp av för att hålla solen borta.

Grannarna lär gå apeshit om jag inte får iväg fläsket till IKEA å det snaraste och köper på mig en riktig rullgardin. Det är ju ett ganska fint område det här, förstår ni. På "rätt sida" av järnvägen och allt. Då kan man inte skylta hemmet med hjälp av billig fleece.
 
 
Publicerat: 10 mars 2012
Antal kommentarer: 3
Reflektioner: Känns som igår och nu är det snart dags att flytta härifrån. [snyftar]
 
 

 
Det här var lucka tjugotvå av min julkalender där jag hyllar mina snart tio år i bloggsfären. Varje dag ända fram till julafton re-pubbar jag blogginlägg som stått ut, som fått folk att reagera, som betytt mycket för mig och som jag kan tänka på även idag.
 
För att läsa samtliga julkalenderluckor - KLICKA HÄR

Lucka 23 - Det här är Oscar.

$
0
0
Det här är Oscar.
 
Han är min pojkvän.
 
(och så har vi Ellen, men hon är censurerad. Sorry Ellen - du får skina snart igen)
 
Vet ni att jag bestämde mig för att, när jag startade den här bloggen för snart tio år sedan, jag aldrig skulle skriva om 1) mitt jobb och 2) mitt kärleksliv och betydande relationer. Jag hållit på det bra, jag får lov att klappa mig själv på axeln för att "lyckats". Målet var att vara självutnämnande på alla övriga sätt, men att inte skriva om just dessa två ting. Oklart är varför jag beslöt detta, men det var säkert något som Blondinbella sa när det begav sig.
 
Men här är vi idag och jag bestämmer mig för att skita i mina egna regler. Om så bara för ett endaste blogginlägg. Det här är Oscar och vi har träffats sedan december. Oscar är min pojkvän och han är jädra fin. Efter flertalet ogivande dejter med diverse män och kvinnor, stormiga strul och nitlotter under flera år så träffade jag äntligen rätt och jag är så jävla glad för detta.
 
Oscar är: engagerad i samhället
Oscar har: dålig filmsmak
Oscar står ut med: min filmsmak
Oscar gillar: havskräftor
Oscar ogillar: koriander
Oscar kan: massera
Oscar är bra: på att lyssna
 
Ok.
Det var det.
Jag är glad. OK!?
Ska sluta vara en tönt.
 
Publicerat: 4 september 2017
Antal kommentarer: 13
Reflektioner: Hihi!
 
 

 
Det här var lucka tjugotre av min julkalender där jag hyllar mina snart tio år i bloggsfären. Varje dag ända fram till julafton re-pubbar jag blogginlägg som stått ut, som fått folk att reagera, som betytt mycket för mig och som jag kan tänka på även idag.
 
För att läsa samtliga julkalenderluckor - KLICKA HÄR

Lucka 24 - JAG ÄR NOMINERAD!

$
0
0
 Minns ni amatörkampanjandet som osade varmt härinne under våren, om att ni skulle nominera mig till Veckorevyns Blog Awards? Skiten gav utbetalning och undertecknad är således nominerad till årets Guldpennan, den, i min mening, mest prestigefyllda av kategorier.
 
KNÄBÖJ NU FÖR ER MÄSTER, BÖNDER!
 
Närå, flämt åsido. Jag har vetat det här i... ja, tre veckor nu? Ungefär. Och det har varit den största anledning till att jag inte bloggat alls den senaste tiden. Jag har haft lätt ångest över att jag ska råka försäga mig och bryta det konfidentiella löfte jag avlagt i frågan. Faktum är att jag blev ombedd att hålla det hemligt fram till den 13 augusti, alltså till tisdag nästa vecka. Men eftersom diverse sociala medier redan uppmärksammat att röstningen startat, så kände jag att också kan börja ragga röster upplysa allmänheten.
 
 
Spontana reaktioner som kom igår i och med avslöjandet av de nominerade:
- "Fan vad jobbigt att stå emot Kristian Gidlund". Dagens sanning. Här har vi den här plojbloggen, som på sin höjd resonerar kring toapapprets vara eller icke vara, mot Gidlunds svidande mästerverk till hemsida. Jag tror och hoppas innerligt på att han vinner. Sen är frågan huruvida det är av betydelse för någon med obotlig cancer att vinna ett bloggpris.
- "Varför är inte Lady Dahmer och HanaPee nominerade?". Önsketänkande, ni vet.
- "Härlig bild de valde". Jag vill minnas att hela syftet med den #selfien var att sätta fokus på den gigantiska finnen som frodades under vänster öga. Men cred till Veckorevyn, det är inte lätt att hitta en hyfsat normal bild på den ståtliga individ som är just Pelle Nilsson. Den kåtstinna blicken, de torra läpparna och det semi-orangea håret bjuder jag på. Man vill ju inte vara den som är den.
 
OCH MED DE ORDEN VILL ÄNDÅ JAG BE ALLA SOM VILL ATT RÖSTA!
SPRID ORDET BÅDE TILL MORMOR, KUSIN OCH GRANNE!
 
 
Edit: logga in via Facebook-knappen som finns på sidan, så går det att rösta!
 
Publicerat: 10 augusti 2013
Antal kommentarer: 8
Reflektioner: Jag minns galan..... aldrig har jag kännt som så vilsen som på ett "branschmingel" bland en massa bloggare. Men det var rätt kul! Spanade in en massa folk jag beundrade hela kvällen. Pratade med Egoina! Hon var kul!
 
 

 
Det här var den tjugofjärde och sista luckan av min julkalender där jag hyllat mina snart tio år i bloggsfären. Tack för att ni läst den här upprepade dyngan, jag hoppas att det varit en helt okej julkalender trots denna reprisering. För att läsa samtliga julkalenderluckor - KLICKA HÄR
 
God jul på er! Ta hand om varandra och er själva!
Viewing all 2263 articles
Browse latest View live